Instrumentet och kroppen
Det första är att komma fram till en avspänd överkropp viktigt för andningen och luftflödet. Alla typer av övningar för att hitta detta är tillåtna, allt från att röra sig med armar och ben för att få igång andningen tillsammans med pulsen till mer stillsamma övningar som vid yoga. Målet är att mellangärdsmuskeln ska få fungera dynamiskt, så att det inte blir motstånd i andningsmuskulaturen. För mer detaljer se i inledning kap 3 för blåsinstrument samt i kapitel 2.
För att andningen ska fungera bra, så behövs en stabil överkropp, där kotpelaren vilar tryggt på bäckenet. För att hitta en stabil bäckeninställning, så prova Video Stående stabilitet och video sittande stabilitet
Det är viktigt med vilket grepp man håller instrumentet. Alla grepp som fordrar en ”utspänd” hand ger lätt extra spänningar, först i hand/underarm och senare kan det även komma i överarm/skuldra. Börja med att hålla instrumentet med vänster hand.
Bild 3.10.1 En sidoböjning i handleden skapar kraftig ökning av spänning i både handled och underarmsmuskler.: Bild 3.10.2: Vid omplacering av tummen, så kommer handrygg/handled i en mer avspänd ställning.
Sök efter avspänning i den högra arm/handen och placera sedan handen på instrumentet. Se till att armbågen hålls något utåt, så det blir en känsla av symmetri och att andningsrörelserna inte störs av armarnas placering.
Den vinkel, som instrumentet har i förhållande till kroppen påverkar nacken, och om man inte kan vara i optimal position, då påverkar det också tillgången till den fria andningen.
Bild 3.10.3: När hakan drages in och känslan av ett lyft av huvudet bakifrån, så rätas halsryggraden upp till en mer avspänd position. Bild 3.10.4: När det blir en position med tendens av ”gamnacke”, så blir tillklämningen större av diskarna i halsryggraden och belastningen av den stabiliserande muskulaturen som t.ex. ”axel-höjarna” blir stor.
